Chili con carne - en svensk klassiker

När man skriver en matblogg är det lätt att man känner sig pressad att enbart presentera exotiska recept. Den här gången tänkte jag dock skriva om en riktig klassiker - chili con carne, känd från det svenska skolköket och middagsbord runtom i landet. Notera att detta recept är just en svensk tagning på rätten. Söker du en autentisk mexikansk chili på högrev rekommenderar jag detta recept.

Chili con carne är en av de allra första maträtterna jag lärde mig att laga. Det är även den första maträtt som accepterades av min son i övergången mellan barnmat och vanlig mat. Mitt recept har utvecklats genom åren, men detta är den senaste versionen.

Receptet är anpassat för fyra personer.

Det här behöver du:

1 gul lök

500 g färs (blandfärs eller nötfärs eller fläskfärs)

2 vitlöksklyftor (eller vitlökspulver)

1 burk vita bönor i tomatsås

1 pkt finkrossade tomater

1 pkt färdigkokta kidneybönor

ajvar

kycklingfond

hot sauce (gärna röd habanero) eller chili flakes

paprikapulver

1 spetspaprika

salt och peppar

rapsolja (för stekning)


Gör såhär:

Ta fram en stor gryta (jag använder en gjutjärnsgryta med lock). Skala och hacka den gula löken. Fräs den i rapsolja på medelhög värme tills den mjukar. Tillsätt färsen (jag använder oftast fläskfärs) och stek den under omrörning tills den fått färg. Tillsätt vita bönor i tomatsås och de finkrossade tomaterna. Skölj bort lagen från kidneybönorna i ett durkslag och tillsätt även dessa. Smaksätt med ca 1-2 msk ajvar, några skvättar kycklingfond, paprikapulver och pressad vitlök (jag brukar fuska med vitlökspulver). Jag använder hot sauce för hetta, men det går även bra med chili flakes. Tänk på att inte hettan inte bör dränka övriga smaker. Smaka av med salt och peppar.

Låt grytan koka på svag värme under lock i ca 20 till max 30 min. Rör om då och då. Skölj spetspaprikan, strimla och kärna ur den. Tillsätt paprikan när det är ca 10 min kvar av koktiden.

Serveras med ris och/eller färskt bröd.


Soundtrack:

Musik är viktig för mig när jag lagar mat. Vill man ha en liten mexikansk touch på det rekommenderar jag skivan "Spell of the Spider" med Hocico för den som gillar tung elektronisk musik. Annars kan välja det lugnare mariachialternativet med Los Lobos.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Voodoopasta

Bild
En olycksalig vana jag har är att bara dra till med något när jag får frågan "vad ska vi äta idag?" Ibland vållar det mig problem, då jag svarat med ett namn på en rätt som inte finns och måste lista ut hur den lagas. Senast det hände var när jag svarade min son med "voodoopasta" och var tvungen att hitta på vad det kunde tänkas vara. För drygt ett år sedan var jag och min familj i New Orleans, vilket var en fantastisk upplevelse. På det legendariska French Quarter besökte vi bland annat voodoomuséet och Marie Laveau's House of Voodoo. En bit bort från vimlet på Bourbon Street hittade vi en mysig restaurang med inriktning på cajunmat och det kreolska köket. Där beställde jag en rätt som de kallade "Mardi Gras pasta". Detta visade sig vara som en överraskning, en tomatbaserad pasta där jag hittade fler och fler saker, såsom kyckling, räkor och bitar av kryddstark korv. Utan att ha den blekaste aning om hur cajunrestaurangen lagade sin mardi gras-pasta f...
Läs mer

Bakad potatis med rostbiffssallad

Bild
En vanlig sak jag gör när jag lagar mat är att imitera. Utan att veta hur en viss rätt egentligen lagas så försöker jag efterlikna och komma så nära originalet som möjligt. Det här inlägget handlar om en sådan rätt, en imitation. På 90-talet öppnade en ny restaurang i min hemstad Kalmar. Den var inriktad på en enda sak - bakad potatis som serverades med olika röror. Min mamma tog med mig dit och mitt kanske 12-åriga jag valde bakad potatis med rostbiffssallad. Det smakade fantastiskt, men det verkligt roliga är att den här restaurangen fortfarande finns, och inte nog med det - den drivs av samma person. Under de ca 30 åren som gått sedan det där första besöket har jag besökt restaurangen otaliga gånger. Jag har aldrig beställt någonting annat än just rostbiffssallad. Det finns liksom ingen anledning. Enligt mig är det den ultimata bakade potatisen. Häromåret föddes dock tanken om jag skulle kunna åstadkomma någonting liknande själv. Det skulle visa sig att det kunde jag. Det ska poängt...
Läs mer