Augusts matblogg

Som jag tidigare berättat på denna blogg har jag en tendens att dra till med något roligt när mina familjemedlemmar frågar vad det blir för mat. Ett sådant tillfälle var när jag pratade i telefon med min hustru, hon ställde frågan och jag svarade "sydstatskyckling". "Oh, det låter gott", sa hon. "Javisst", sa jag kaxigt, och sen var jag tvungen att räkna ut vad fasen sydstatskyckling var för något. Det ska tilläggas att vid den här tidpunkten hade jag ännu inte besökt den amerikanska södern. Rätten som blev resultatet av telefonsamtalet är därför mer baserad på föreställningen jag hade om vad man äter i sydstaterna. Hursomhelst har det utvecklat sig till en riktig stapelrätt i vår familj, det vill säga någonting vi äter kanske två gånger i månaden eller rentav oftare.  Det är en enkel, lättlagad rätt med en vardagslyxig prägel. Receptet är anpassat för fyra personer. Det här behöver du: Kyckling: 1000 g kycklingklubbor (känn efter att påsen innehåller fyra...

En vanlig sak jag gör när jag lagar mat är att imitera. Utan att veta hur en viss rätt egentligen lagas så försöker jag efterlikna och komma så nära originalet som möjligt. Det här inlägget handlar om en sådan rätt, en imitation. På 90-talet öppnade en ny restaurang i min hemstad Kalmar. Den var inriktad på en enda sak - bakad potatis som serverades med olika röror. Min mamma tog med mig dit och mitt kanske 12-åriga jag valde bakad potatis med rostbiffssallad. Det smakade fantastiskt, men det verkligt roliga är att den här restaurangen fortfarande finns, och inte nog med det - den drivs av samma person. Under de ca 30 åren som gått sedan det där första besöket har jag besökt restaurangen otaliga gånger. Jag har aldrig beställt någonting annat än just rostbiffssallad. Det finns liksom ingen anledning. Enligt mig är det den ultimata bakade potatisen. Häromåret föddes dock tanken om jag skulle kunna åstadkomma någonting liknande själv. Det skulle visa sig att det kunde jag. Det ska poängt...

En olycksalig vana jag har är att bara dra till med något när jag får frågan "vad ska vi äta idag?" Ibland vållar det mig problem, då jag svarat med ett namn på en rätt som inte finns och måste lista ut hur den lagas. Senast det hände var när jag svarade min son med "voodoopasta" och var tvungen att hitta på vad det kunde tänkas vara. För drygt ett år sedan var jag och min familj i New Orleans, vilket var en fantastisk upplevelse. På det legendariska French Quarter besökte vi bland annat voodoomuséet och Marie Laveau's House of Voodoo. En bit bort från vimlet på Bourbon Street hittade vi en mysig restaurang med inriktning på cajunmat och det kreolska köket. Där beställde jag en rätt som de kallade "Mardi Gras pasta". Detta visade sig vara som en överraskning, en tomatbaserad pasta där jag hittade fler och fler saker, såsom kyckling, räkor och bitar av kryddstark korv. Utan att ha den blekaste aning om hur cajunrestaurangen lagade sin mardi gras-pasta f...

Om du har hittat hit kanske du undrar vem jag är och varför jag skriver om mat. Det är en bra fråga. Låt mig börja med att säga att jag helt saknar utbildning inom matlagning. Däremot har jag växt upp med två matlagningsintresserade föräldrar. Själv började jag laga mat i tonåren och från och med att jag flyttade hemifrån i 20-årsåldern började jag laga mat åt andra. Därifrån har jag lagat mat under hela mitt vuxna liv. Idag är jag 42 år. Jag lagar den mesta av maten i familj och har dessutom ett yrke där jag lagar mycket mat. Jag tycker att matlagning är roligt och rogivande, men framför allt tycker jag om att bjuda andra på mat. Helst vill jag laga mat utan press. Jag tar gärna god tid på mig, lyssnar på musik under tiden och sker det på min fritid tar jag gärna en öl under tiden. "Fine dining" ger jag inte mycket för. Om du har sett filmen "The Menu" med Ralph Fiennes faller den nära hur jag upplever sådan matlagning. Jag vill ha mat med en hemlagad känsla. Jag t...